Kvinnan med de gula ögonen
Jag lockades av Jonas Martinssons egna ord om sin bok när han beskrev handlingen inom en grupp på Facebook. Jag frågade om rec.exemplar och fick två tjocka tegelromaner hemskickade.
De här böckerna ville jag läsa! Kändes skönt också att få läsa något annat än bara barnböcker som det oftast blir då jag recenserar åt Barnboksprat.
Det är en imponerande romanhandling som Martinsson har skrivit, och som sträcker sig från 1800-talets Transsylvanien till det nutida Sverige. Jag har alltid varit intresserad av vampyrer och läste om ämnet på en kurs på Universitet för några år sedan. Dracula, En vampyrs bekännelse och även Twilight, där jag bara läst första boken, har en lockelse som är väldigt svår att förklara. Vampyren är en så trovärdig skapelse med djupa och vidskepliga rötter att man nästan tror på att de kan finnas eller har funnits på riktigt. Den känslan kan aldrig varulvar eller zombies ge mig även om de är minst lika otäcka. Det som skapar den förtrollande känslan kring vampyrer är att de har en romantiserad bild runt omkring sig. De är som oss människor, men drivs av sitt starka begär efter blod, vilket kan liknas vid sexuell lusta och ofta görs. Ofta är de mycket intelligenta, eftersom de har år av visdom och erfarenhet, och många litterära karaktärer är sorgsna och ensamma. Dagens författare beskriver dem med många goda egenskaper och att det är blodtörsten, som de inte rår för, som driver dem till att mörda människor. Men vampyrerna har ett val – de kan välja sina offer efter förnuft och hjärta. Vampyrer håller sig smidiga och ungdomliga, och har en slags superkrafter utan dess like. Dagens vampyrer är långt ifrån de skrämmande vampyrerna som gestaltas från Dracula.
I Kvinnan med de gula ögonen får man en detaljerad beskrivning i början av boken, hur det gick till när adelskvinnan Alexandra blir en vampyr. Det är i Transsylvanien under 1800-talet och sedan förflyttas handlingen in i nutida Sverige men med återblickar till historien och en del händelser som Alexandra har varit med som i sitt liv som vampyr.
När hon möter den unga mannen Emil, inleds ett långt stycke som närmast upplevs som en erotisk vampyrroman. Jag kan tycka handlingen stannar av här och blir något seg. Då historien varit nästan frånvarande av dialoger så svämmar de nu över. Plötsligt känns det som jag läser ett psykologiskt drama där Alexandras svåra liv som överlevare på människoblod ska kontra Emils liv som föräldralös och med en syster som blivit våldtagen och slutligen tagit sitt liv. Det blir för mycket analys i både diskussioner och karaktärernas inre monologer men jag läser vidare för jag vill gärna veta hur deras förhållande ska utvecklas.
Manfår en tydlig inblick av Alexandras inre kamp av att vara ett monster och försöka behålla sin mänsklighet. Hon vill inte att demonen ska ta över även om hennes hjärta är gott och hon försöker hålla sin blodtörst efter lämpliga offer. Men jag finner styckena tröttsamma ibland eftersom tankar upprepas och mal på.
Jag tyckte främst att romanen var en kärlekshistoria mellan Emil och Alexandra där hon slutligen drivs mot att avslöja sin mörka hemlighet. Det är inte förrän i slutet av boken som det börjar hända en massa saker och förväntningarna byggs upp inför bok nummer två. Alexandra har många fiender och jag tror det kan bli riktigt spännande och otäckt i upplösningen. Tyvärr hade jag inte tid tillräckligt för att fördjupa mig i bok nr 2. Den på dryga 300 sidor tjock och med samma omslag. Vilket kändes som ett tokigt val.
Vad som är dåligt med den här boken:
Författaren upplevs som för närvarande i vissa scener och det störde mig många gånger. En del karaktärer känns för schablonartade och överraskar inte. Är någon homofobisk eller kvinnohatare så är de det så det blir för övertydligt.
Länge kände jag mig som en betraktare än delaktig i bokens karaktärer, och det var synd, för det tog nästan hälften in i den 500 sidiga boken innan jag kände för karaktärerna och blev nyfiken på fortsättningen.
Omslaget – är absolut inte snyggt och gör inte alls denna roman rättvisa. Min första känsla kring det var B-skräckis och det tycker jag absolut inte att romanen är. Den är välarbetad och välskriven, och med ett mer vackert och stämningsfullt omslag så skulle boken locka många fler läsare.
Vad jag tycker är bra med den här boken:
Jag tycker det är intressant att boken är skriven av en manlig författare då det handlar om en kvinnlig karaktär. Jag gillar också att man som läsare hela tiden får veta nya saker om hennes vampyrism (kan man kalla det så?) och inte kan ta något för givet. För det här är en ny sorts vampyr bör jag tillägga. Alexandra kan lätt leva bland andra människor eftersom hon både kan äta och dricka. Hon går även på toaletten, har sex som vanliga människor och kan vara ute vid molniga dagar. Förmodligen har hon också spegelbild. Ja, alla de där gamla fördomarna om vampyrer från äldre litteratur kan ni glömma. Författaren har en annan förklaring till vampyrismen som jag kände var både logisk och intressant. På många sätt är det en intelligent roman med många djupa bottnar.
Tillbakablickarna är oftast mer intressant skildrade än nutiden. Alexandra har levt ett spännande liv och författaren är skicklig på att sätta in karaktären i olika tidsepoker. Jag fann det roande.
Det är mycket välskrivet och med detaljerade miljöbeskrivningar. Det känns som att författaren har gjort en gedigen research, både om historia och om anatomi. Jag vet ju inte om fakta stämmer men det känns väldigt trovärdigt och det räcker för mig när jag läser romaner. Språket är ibland gammalmodigt och vackert, precis som i en gotisk roman från 1800-talet men lika gärna faller det sig platt ibland då det svämmar över av smörig romantik och övertydlighet.
Så vad kan man säga om författarens verk?
Som ni märker har jag blandade känslor kring boken. Det är ju helt fantastiskt att skriva en roman som rymmer 800 sidor. Jag är djupt imponerad och fascinerad också över en vampyrbok som innehåller så mycket annat än bara traditionell skräck och igenkännande vampyrkaraktärer. Denna bok var mycket ovanlig men den kunde gott ha rensats på scener och ord. Den blev för seg och långtråkig på sina håll för min smak. Läs gärna mer om Jonas Martinsson intressanta svar på mina frågor till honom.
Frågor till författaren Jonas Martinsson:
Hur kom du på idén till boken?
Svar: Inspirationen till boken kom från flera olika källor, främst romanen Dracula. Det fanns ett förord av Sam Lundwall där han skriver att den verkliga ondskan i världen kanske inte representeras av greve Dracula – som trots allt bara gör vad han måste för att hålla sig vid liv -utan av den hänsynslösa fanatiska idealism som representeras av Abraham van Helsing. Den senare skulle kunna starta ett världskrig eller ett kanske ett folkmord för att främja sina höga ideal men den förre, som drivs av ett rå egoistiskt självbevarelsedrift i stället för idealism, inte skulle orsaka ett sådant blodbad. Det gav mig idén att skriva en roman med vampyren som hjälte och vampyrjägarna som hänsynslösa fanatiker och jag tänkte att det skulle vara mer spännande och nyskapande om vampyren var en kvinna i stället för en man.
Underworld-filmerna som handlar om den kvinnliga vampyrkrigaren Selene som slåss mot varulvar (som hon tror dödade hennes familj) var också en viktig inspirationskälla (men Selene dödar inte människor, bara varulvar och hon tillfredsställer sin törst med artificiellt blod). I Dracula läste jag också om sexiga men dödliga kvinnliga vampyrer som stod under Draculas kontroll och vars ondska bland annat yttrade sig i att de öppet visade sexuell lust och lidelse (romanen är ju från 1897). Det gav mig idén till att låta en sexig, kvinnlig vampyr spela huvudrollen (utan någon överordnad manlig vampyr som kontrollerar henne) och att låta hennes fria sexualitet och lidelse vara ett uttryck för ett högst mänskligt behov av tröst och bekräftelse i stället för ondska. Inspirationen till temat kvinna dödar våldtäktsmän fick jag från feministisk retorik. Vad gäller själva karaktärerna Alexandra och Elena så är de till viss del inspirerade av kvinnor jag träffat i verkliga livet.
Hur länge har du arbetat med de båda böckerna?
Svar: Jag började skriva böckerna – eller boken, för från början var det bara en – 2009 och jag gav ut dem 2014 så det blir 5 år. Då har jag inte skrivit kontinuerligt utan bara när jag haft tid och lust (jag har ju haft ett heltidsjobb att sköta också).
Det känns som det ligger mycket research bakom? Hur har du arbetat som för att få så mycket information kring alla teman i boken?
Svar:
Jag har gjort en del research, bland annat om Transsylvaniens historia och om den östeuropeiska vampyrmytologin ("Vampyrernas historia" av Katarina Lindbergh var den viktigaste källan gällande det sistnnämnda). Men det mesta har jag faktiskt bara snappat upp (t.ex. så prenumererar och läser jag populärhistoriska tidskrifter) och så har dessa uppsnappade kunskaper kommit till användning i boken. Jag gjorde researchen parallellt med själva skrivandet; när jag kom på ett tema eller en detalj jag ville ha med men som jag var okunnig om gjorde jag researchen (d.v.s. googlade och läste böcker och artiklar) och fortsatte sedan skriva. Jag gjorde alltså inte all research i förväg utan efterhand som jag skrev berättelsen. Inom parentes så förstår jag inte hur författare klarade sig innan Google och Internet fanns.
Jobbar du på en ny bok nu?
Svar: Jag håller på med två nya böcker nu. Den ene är ännu en vampyrhistoria om en ung kvinna som blir hedersmördad och återvänder från graven som vampyr för att hämnas på sina manliga släktingar som dödade henne. Denna vampyrhistoria skiljer sig från Kvinnan med de gula ögonen i att vampyren är mer lik folktrons ruskiga vandrande lik. Det är en mörkare vampyrberättelse då vampyren är mer lik en motbjudande zombie än de moderna sexiga filmvampyrerna. Jag håller också på att skriva en deckare om en kvinnlig polis som jagar en kvinnlig seriemördare.
