Jag gick in i väggen...

Under en hel vecka hade jag känt att migränen var på väg...lördagen den 25 april slog den till. Jag blev sängliggande i den vidrigaste migrän jag någonsin upplevt i hela mitt liv. Jag trodde den skulle pågå under tre dagar men i 6 dagar höll den i och gjorde mig totalt handikappad. Vid ett tillfälle tog jag mig till akuten under en natt och kräktes dagen efter då jag kom hem. Inga tabletter hjälpte...
 
Den ångest jag kände över smärtan var svår. Skulle den aldrig försvinna?
 
Efter en vecka kunde jag börja ta mig upp. Då hade den övergått i spänningshuvudvärk och nacksmärta. Helvete, tänkte jag. Det är fel arbetsbelastning som gjort att jag fått ont. Det är mitt eget fel som suttit åratal vid köksbordet och skrivit vid datorn. I påskas arbetade 6-7 timmar i sträck under flera dagar då jag arbetade på min roman.
 
Men när jag väl tog mig till en sjukgymnast så förstod både hon och jag att det handlade om annat än nackbesvär och fel arbetsställning. Jag hade gått in i väggen - jag hade fått utmattningssymtom. Mitt mående var väldigt konstigt. Jag tappade ord. Jag kunde inte skriva på datorn för det kändes som att tangenterna satt fel. Och jag orkade knappt öppna datorn. Allt kändes ansträngande. Mitt huvud blev fort trött och slut och jag fick vila flera gånger om dagarna. Jag fick äta smärtstillande. Jag var trött och fick ångest emellanåt att tillståndet aldrig skulle försvinna. Jag kände mig besviken och arg på mig själv som hamnat där jag var.
 
Men jag tog mitt tillstånd på fullaste allvar. Nu har jag gått nio gånger hos en akupunktur. Min fysiska hälsa har varit djupt under isen men börjar sakta komma tillbaka. Jag har promenerat massor. Även då huvudet kändes tungt och ansträngt var promenader riktigt skönt även om det betydde att jag fick lägga mig och sova efteråt. I sommar tillåter jag mig återhämtning och vila. Jag har avbokat ALLT - sörjer mest mina planerade boksigneringar. Har ju beställt hem massor med böcker från bokförlaget för att jag tänkt åka runt i sommar och sälja mina böcker men det blir inget av med det nu. Jag vet att jag fortfarande är oerhört stresskänslig. Jag har jobbat så hårt under många år för att nå framgång och mina drömmars mål. Det är inte lätt för en arbetsnarkoman att ta det lugnt. Men jag tar ett steg i taget just nu. Försöker inte stressa. Försöker bli frisk och stark igen.
 
Så nu vet ni varför jag inte uppdaterat min hemsida. Orken finns inte och just nu har jag tagit timeout i mitt författarskap även om jag snart kommer med lite nyheter kring mina böcker. Tacksam och glad i alla fall för det lilla stipendiet som jag fick från Sveriges författarförbund strax före midsommar. Till hösten kommer jag tillbaka med nya krafter och energi och förhoppningsvis fler bokningar till skolor och bibliotek samt fler bokkontrakt.
 
Ha en riktigt fin sommar allihopa!
Sanna
Anna-Sofia
2015-06-22 @ 06:46:36
URL: http://kanslaochannasofia.blogg.se

Åh Sanna! Tack för din öppenhjärtlighet och en förklaring. Du har varit saknad på bloggen...

En gång för länge sedan läste jag en fråga inskickad till en tidning:
"Jag kan väl inte bränna ut mig, jag tycker ju om det jag gör."
Själv skulle jag säga att det svåraste med att följa sitt hjärta är att hålla måttfullheten TROTS att det är så mycket man vill, kan och borde.
Det enda jag kan trösta med är att det finns en rytm i vilken man kan följa sitt hjärta och göra det som är viktigast för en utan inre stress. Inre stress betyder ofta att man har bråttom. Man vill ha (eller tro sig behöva) något man inte har och skyndar för att få det.

Jag är helt övertygad om att bra saker kommer att komma ur detta och resultatet ger dig berikad livskvalité. Och vem vet, du kanske får några bra historier ur det hela också?

Svar: Tack för dina värmande ord, Anna-Sofia. Inre stress och en känsla av att inte räcka till eller hinna med sig är nog det som orsakat min "brinntid". När jag mådde som sämst så kändes det till och med som att hjärnan brann. Jag kunde verkligen få hjärnsläpp och inte finna orden. Och hemska känsla när jag skulle skriva och det kändes som det var fel på tangenterna. Koordinationen fungerade inte. Men jag är på bättringsvägen....Många kramar!
Sanna




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

sannajuhlin.blogg.se

Gift tvåbarnsmamma från Söråker som är författare & egenföretagare. Jag är utgiven med både barnböcker och romaner för vuxna. Gör gärna författarbesök på skolor & bibliotek. Här skriver jag om mitt liv och min karriär.

RSS 2.0